Vem är vinnaren, egentligen?

Jag var hemma hos en vän igår och kvällen slutade i att vi såg på filmen ’Mamma Mia’, som jag inte tidigare sett. Den är en av min väns favoriter, så hon ville absolut att jag skulle se den. För de som inte vet, är den en kärlekshistoria där en stor del av de mest kända ABBA-låtarna är skickligt inbakade i historien – något klyschig, men likaså sevärd som underhållning. Mot slutet, då Dolly sjunger ”the winner takes it all” till sin för-länge-sedan-förlorad-men-återfunnen-älskare, blev vi nog alla lite tårögda. Vi kunde alla känna igen oss i den något bittra, vemodiga känslan av att ”vinnaren tar allt, och förloraren får sitta bredvid och iaktta, accepterandes sitt öde”:

I don't wanna talk about things we've gone through,
Though it's hurting me, now it's history.
I've played all my cards and that's what you've done too,
Nothing more to say, no more ace to play.

The winner takes it all,The loser standing small 
beside the victory, that's her destiny.

I was in your arms thinking I belonged there,
I figured it made sense, building me a fence,
Building me a home, thinking I'd be strong there,
But I was a fool, playing by the rules.
The gods may throw a dice, their minds as cold as ice, 
And someone way down here loses someone dear.
The winner takes it all, the loser has to fall,
It's simple and it's plain, why should I complain

o.s.v…

ABBA vinner, 1974

Men efteråt började jag tänka: Vem är det som är vinnaren, egentligen? Eller är det kanske hellre just så, att vi alla till någon grad även kan känna igen oss i rollen som förloraren. Tar ’vinnaren’ verkligen ’allt’? Eller är detta bara ett onödigt svart-och-vitt, självförgörande sätt att se på världen, på andra. Den som jag själv ser som ’vinnaren’ i något avseende kanske också har en annan person, som hen i sin tur ser som vinnaren? Och kanske är det till och med så, att även om jag ibland känner som att jag är förloraren, finns det någon annan som ser just mig som vinnaren i något avseende?

Jag tror faktiskt inte att vinnaren egentligen ’tar allt’, utan att känslan av att vara förloraren är en allmän mänsklig upplevelse, som vi alla, åtminstone ibland delar på.