Hållbart mode - en osannolik ekvation

När jag sitter hemma på kvällen och lagar mina strumpor, tröjor, jeans som har gått sönder får jag ibland en härlig känsla av att jag faktiskt engagerar mig i min egna privata, tysta revolution. Och egentligen är det inte heller så mycket överdrift att kalla det för just detta: Om vi alla skulle vägra att köpa nya saker direkt efter att de gamla gått sönder (eller efter att vi tröttnat på de), skulle det göra under för vår kära sköra planet. Det hela försvåras dock av "planned obsolescence"som det heter på engelska, och som har ingått som en viktig komponent som driver på tillväxten, marknadsekonomin och resursförbrukningen ända sedan 50-talet. Innan detta blev vanligt, så var till exempel nylonstrumpbyxor så pass segslitna att man kunde bogsera en bil med dem. Nu är produkterna i stället designade till att gå sönder fort, så man blir tvungen att köpa nytt. Jag känner mig faktiskt riktigt förbannad då jag tänker på det: Jag hade kunnat äga kläder som jag inte skulle behöva slänga på årtal om det inte var så.

Har du varit på stan på sistone, så har de nog inte gått dig obemärkt att H&M har nu lanserat sin 'Conscious collection'. "Vad bra, äntligen" kan man kanske tycka, "nu kan jag äntligen köpa billigt mode med gott samvete" kan man nog lura sig själv till att tänka. Javisst, H&M har förbättrat sig (tur att de kallar det bara för 'more sustainable fashion', för riktigt hållbart mode är det knappast). Bland annat har de lovat att använda vatten mer medvetet, fasa ut användandet av giftiga kemikalier, förbättra ansällningsvillkoren för deras anställda i låginkomstländer, och de erbjuder även att ta emot kundernas gamla kläder och återanvända/återvinna dessa. "Riktigt bra!" kan man väl tycka - eller? Men varför vill de allt detta? Varför vill de ta emot alla dessa gamla kläder? Ja, man får ju mindre dåligt samvete av att bli av med det gamla och ersätta det med nytt, så förmodligen förkortas klädernas användningstid ännu mer och kunderna köper fler. Man kanske kan till och med tänka sig att man faktiskt gör nått bra för de fattiga, som nu får rent vatten och bra ansällningsvillkor när man köper kläder på H&M. Men sanningen är faktiskt den, att så länge låginkomstländer fortsätter att exportera foder till våra köttdjur, förorena sina vattendrag med industrier som producerar våra bruksföremål, och den rikare befolkningens garderober och magar blir proppfulla på bekostnad av brända regnskogar, så undermineras de fattigare ländernas möjlighet till att odla sin egen mat och ta hand om sina egna resursbehov. Det som det hela framförallt leder till är en fortsatt beroendeställning där de gamla koloniala strukturerna bara tar nya, dolda former.


Personligen kommer inte jag att köpa ett enda klädföretags hållbarhetsmarknadsföring förrän det
baseras på ett tänk där kläderna i sig ska vara hållbara - att de ska bli slitstarka och hålla så länge som möjligt och inte heller designas utseendemässigt till att ständigt bli mer och mer 'moderna', så man inte längre vill ha de äldre modellerna. Det finns företag som redan arbetar med sådana koncept, som till exempel sportklädesföretaget Patagonia. För varför skulle det egentligen vara så, att en tröja som jag tyckte var 'snygg' för 5 år sedan inte längre skulle vara det nu? Ja, det får man ju fråga sig....