Vi satt i bilen med familjen idag, fast i bilköer på väg hem från Finlandsfärjan - det var tråkigt. Efter ett tags gnällande bad min 4-åriga dotter i baksätet om att få låna pappas iPhone för att få spela spel. Oftast när vi kör långa sträckor brukar vi låta henne spela, mest för våra egna skull för att slippa 'gnället', men denna gång bestämde vi för att hon inte skulle få spela - vi skulle ju vara framme snart. I några minuter var hon ledsen över vårt beslut, och klagade, grät. Sedan började hon prata om annat, och sedan, efter 5 minuter, började hon hitta på sagor och sånger som hon roade oss alla med.
Tänk vad lätt det hade varit att bara ge henne iPhonen, att hon hade fått spela och slippa bli uttråkad! Och tänk vilken lärorik process av att först bli uttråkad och sedan kreativ hon hade gått miste om, om hon nu hade 'fått' spela i stället! Oavsett hur pedagogiska dessa datorspel än är, så tror jag inte att de någonsin kommer att fullt kunna ersätta barnens rena, spontana kreativitet.
Tänk vad lätt det hade varit att bara ge henne iPhonen, att hon hade fått spela och slippa bli uttråkad! Och tänk vilken lärorik process av att först bli uttråkad och sedan kreativ hon hade gått miste om, om hon nu hade 'fått' spela i stället! Oavsett hur pedagogiska dessa datorspel än är, så tror jag inte att de någonsin kommer att fullt kunna ersätta barnens rena, spontana kreativitet.
