Den som kommenterade påpekade att turistresor till månen skulle kunna i stället ses som ett sätt att få miljarder i bidrag till teknologisk utveckling från folk som annars aldrig hade släppt ifrån sig pengarna, och att denna utveckling i förlängningen kan komma att gagna oss alla. Desto mer effektiv rymdteknologin blir, desto mer nytta kan den göra för mänskligheten och jorden, och om rymdteknologin blir tillräckligt tillgänglig kan den leda till underverk i många goda syften, skrev den som kommenterade.
Detta är säkerligen sant på ett plan. Det jag dock mest blir provocerad av är att det hela kostar så oerhört mycket pengar. Jag har en känsla av att pengarna lättare skulle kunna resultera i mer omedelbar nytta om de användes till att ta sådana teknologier till bruk som vi redan vet fungerar, till ex. att bygga ut solenergin, effektivisera jordbruk med mer enkla medel osv. I många ämnesområden så har vi faktiskt redan mycket kunskap och teknologi som skulle kunna resultera i ett gott liv för alla på jorden om den bara togs i bruk, men oftast är det pengar som är det största hindret. Till exempel i mitt egna ämnesområde, medicinsk vetenskap, finns det en hel del behandlingsmetoder som skulle kunna vara väldigt effektiva, men som inte kan tas i bredare bruk då det råder brist på storskalig evidens om dessas effektivitet. Och för att skapa evidens behövs det forskning, och för det behövs det pengar.
Men, som sagt vet jag för lite om rymdteknologin och vad den realistiskt kan förväntas resultera i för nytta, för att ha en bestämd åsikt om just den. Egentligen inser jag att min åsikt grundar sig i mer grundläggande värderingar. Jag undrar nämligen om mänskligheten framförallt bör ägna sig åt teknologisk och vetenskaplig utveckling bortom det vi redan har, och bortom det vi kan veta och känna med våra egna sinnen, med våra egna kroppar som de fantastiska verktyg de faktiskt är, eller borde vi i högre utsträckning fokusera på att ta till vara det vi redan har i form av kunskap och redskap, och lära oss att uppskatta det enkla i livet som i många fall kan vara mycket mer kraftfullt och betydelsefullt än vi tror. På ett mer grundläggande plan så tycker jag att mänskligheten fokuserar en hel del för mycket på att söka efter lyckan och framgången någonstans därute, någonstans bortom det vi har och vet, och håller på att tappa kontakten med det naturliga, enkla och mänskliga.
Men, som sagt vet jag för lite om rymdteknologin och vad den realistiskt kan förväntas resultera i för nytta, för att ha en bestämd åsikt om just den. Egentligen inser jag att min åsikt grundar sig i mer grundläggande värderingar. Jag undrar nämligen om mänskligheten framförallt bör ägna sig åt teknologisk och vetenskaplig utveckling bortom det vi redan har, och bortom det vi kan veta och känna med våra egna sinnen, med våra egna kroppar som de fantastiska verktyg de faktiskt är, eller borde vi i högre utsträckning fokusera på att ta till vara det vi redan har i form av kunskap och redskap, och lära oss att uppskatta det enkla i livet som i många fall kan vara mycket mer kraftfullt och betydelsefullt än vi tror. På ett mer grundläggande plan så tycker jag att mänskligheten fokuserar en hel del för mycket på att söka efter lyckan och framgången någonstans därute, någonstans bortom det vi har och vet, och håller på att tappa kontakten med det naturliga, enkla och mänskliga.
Ja, bra svar! Jag blir oerhört engagerad så jag kan inte låta bli att kommentera vidare.
SvaraRaderaDet är ju dyrt att skicka upp saker i rymden idag, det är det som är halva poängen. Poängen med att göra det privat är att det då blir konkurrens, och att ett vanligt resultat av att konkurrensutsätta något är att det blir billigare.
Så, ja, det är dyrt att åka till rymden idag. Precis som att det förr var otroligt dyrt med mobiltelefoner och bara ansågs vara till för snuskiga kapitalister. Idag hjälper mobiltelefoner afrikanska kvinnor att tjäna pengar och sprida budksap som är viktiga för dem. Det är ett resultat av att folk med mer pengar haft begär för mobiltelefoner trots att det redan fanns fungerande sätt att kommunicera på.
Om vi kunde komma på ett sätt att övertyga dem som lägger miljarder på att åka till rymden för sitt eget nöja att istället lägga dem på medicinska "behandlingsmetoder som skulle kunna vara väldigt effektiva" istället så vore det ju underbart! Vad ska vi hitta på?
Du säger att vi tappar kontakten med "det naturliga, enkla och mänskliga". Kan man inte också säga att det naturliga, enkla och mänskliga för människan är att just "söka efter lyckan och framgången någonstans därute, någonstans bortom det vi har och vet"? Att det är det som definierar mänskligheten?
Man vet ju aldrig vad framsteg inom teknologier och vetenskaper kan ha för realistisk nytta förrens långt efter framstegen gjorts.
Det enda man kan säga med säkerhet är att framsteg inom teknologi och vetenskap har visat sig ha nytta för mänskligheten.
Eller?
Haha, tack igen Eddie...efter att jag hade publicerat detta inlägg, så började jag tänka vidare precis längs de banor som du skriver om - att en en ständig strävan efter utveckling och sökande efter det nya och oförutsägbara är en grundläggande mänsklig egenskap.
SvaraRaderaDet jag dock menar är att denna egenskap i dagens samhälle får alltför mycket uttryck på bekostnad av den andra typen av kunskap, som baseras på att titta inåt i oss själva, och ta till vara det vi redan har. Missförstå mig inte, jag motsätter mig inte till utveckling och framgång, men det är mer av en balans mellan 'utveckling och framgång' och en nöjsamhet och tacksamhet med allt det vi redan har som jag eftersträvar. Dessutom finns det många exempel på hur det som i början kan verka som en framgång kan till slut avslöjas att ha förrädiska konsekvenser - klimatförändringen är det mest tydliga exemplet på detta.
Jag skulle vilja tillägga att jag är övertygad om att ifall fler av oss skulle verkligen öva på att vara nöjda med det vi har istället för att ständigt sträva efter mer, så skulle det finnas mycket färre 'snuskiga kapitalister' i världen.
SvaraRaderaJa! Nu har du något nytt att skriva om. Jag vill höra dig skriva om Hur vi som människor kan tänka för att ta till vara på det vi redan har utan att vara bakåtsträvande.
SvaraRaderaDet som jag ser som utmärkande för människan är ju just att vi skapar nya problem för varje lösning. Vi kanske ska jobba på att bättre på att bli medvetna om våra misstag innan de ger för stora konsekvenser?
Typ...
Tack :). Jag jobbar på att skriva mer om just detta!
SvaraRaderaHåller med om att framåtsträvande kan bli ett ok - dvs det som är räcker inte. Personligen tror jag att det finns ett behov av att se det det som finns framför en, snarare än det som finns "där borta".
SvaraRaderaMan kanske bör fundera på hur vi kan omdefiniera vad som anses vara "framsteg" eller "framåtsträvan" som Hans skrev. En önskan om att fara ut i rymden kan ju anses vara någon sorts fråmåtsträvan, att inte längre ha fötterna på jorden både bildligt och bokstavligt talat. Det paradoxala med det kan ju ses igenom att framsteget ut i rymden oftast görs för att titta tillbaks ner på jorden. För att titta bakåt, på varfrån vi kom, en bakåtblick. I den typen av tankar kan det kanske finnas intressant ämnesstoff att behandla?
SvaraRaderaTack för era kommentarer och engagemanget - det finns mycket intressant att tänka vidare på och skriva om när än tillfälle ges :).
SvaraRadera