Kom ihåg att det vackra är farligt!

Tillbaka från semestern, totalt mentalt utvilad och inspirerad inför vardagen och arbetslivet cyklade jag till jobbet i måndags morse. Min rutt tar mig över Västerbron, en av Stockholms vackraste vyer som jag närmar mig förväntansfull då jag ser att den har ändrats! I stället för att kastas in i vyn av det vackra landskapet spärras jag av från den med ett minst tvåmeterhögt räcke! Visst, man ser fortfarande vyn, men känslan är inte densamma då den nu syns bakom galler. Är det någon som har hoppat ner? Har de därför valt att sätta upp ett räcke?

Sedan hittar jag denna artikel: http://www.dn.se/sthlm/skyddande-racke-ska-stoppa-hopp-fran-vasterbron. Förmodligen väljer 80-90% av alla brohoppare i Stockholm just Västerbron för att avsluta sitt liv. Att vissa mår så pass dåligt och är så uppgivna att de väljer att ta sina liv är förstås fruktansvärt, och vi bör så klart göra allt i vår kraft för att förhindra detta. Initialt har jag dock tre invändningar mot räcket. För det första tänker jag att det faktiskt ändå går att hoppa, det är bara att klättra över. Men nej, förmodligen så hindrar den då nödvändiga fysiska aktiviteten självmordsförsök då den ofta bryter det negativa tankemönstret. Intressant. Min andra invändning är att räcket är meningslöst då den självmordsbenägna ändå hittar något annat sätt att ta sitt liv på. Här har jag både rätt och fel. Vetenskapliga studier visar att begränsning av tillgång till farliga medel som gevär och gifter minskar antalet självmord med just dessa medel, men till exempel när det gällde uppsättandet av skyddsräcken till höga broar så minskade inte det totala antalet självmordsförsök i en stad, utan de lokaliserades bara till andra ställen. Men i Stockholm har man alltså valt för säkerhets skull att sätta upp ett räcke fastän det inte finns något bevis för att det skulle minska antalet självmord. För det är väl alltid bra att vara på den säkra sidan?

Min tredje invändning mot räcket är dock något mer spekulativ och handlar om den överdrivna trygghetsnarkomanin i samhället. När man börjar spärra av allt det vackra i livet på grund av rädsla så gör man livet lite mindre värt att leva. Jag undrar alltså på ett bredare plan, vilken som är en större bidragande faktor till självmord egentligen; tillgången till vackra vyer från höga broar som vissa till och med väljer att ta sina liv ifrån, eller den ångesten och underliggande rädslan för livet som sådana här skyddsräcken är ett symptom av. Måhända att trygghetsnarkomani inte direkt leder till självmord, men om man ska tro på David Eberhard, överläkare i psykiatri, leder det som han kallar för Sveriges nationella paniksyndrom till att vi blir handlingsförlamade när livet väl ställer oss mot riktiga motgångar. Ja, nu påminns vi ju i alla fall om en sak när vi passerar den vackra vyn från Västerbron – att faror finns överallt och att det är tryggast att betrakta det vackra i livet med viss försiktighet.